Det har blivit sena kvällar, nätter. Det känns Snooza bort min egna lilla morgonstund Den viktigaste stunden på dagen. LUGNET Jag har hamnat i en svacka Allt känns så där hopplöst. Inlärda beteende som bara finns där. Som jag jobbar med dagligen. Vissa dagar vill jag inget annat än att börja arbeta igen. Men en dålig dag väcker värdelöstänket... sen är det kört. Mina mediciner ligger tryggt i sin burk dom funkar. dom skapar stillhet. Men det krävs så jäkla mycket mer för att gå runt. Ibland kan jag rent fanatisk skriva listor. Alla möjliga sorter. Den svåraste listan jag har i mitt anteckningsblock just nu är den som handlar mig, mina behov. JAG VET INTE... Eller jag vet vad jag skulle behöva hjälp med. Men vad har jag för rätt att ställa dom kraven, har jag rätt? Jag hamnar lätt i offertankar... eller jag tror att andra tror att jag gör mig själv till ett offer. Då gör jag mig STOR,DUKTIG jag klarar mig själv. Och det gör jag... allt ordnar sig. Måste ta en promenad