7 november 2008

Lite AdHd snack...

Varför blir jag så kränkt när någon annan påpekar mitt hem. (och beteende, liv) Skulle jag vara hemmablind. (inte riktig JAG ser allt) Mitt hem är min borg. Trots kaos så finns det en viss trivsel. Oftast hittar jag det jag ska ha. Men visst jag kanske inte bryr mig om alla halvfärdig projekt som står och väntar på att bli slutförda.. halvmålade möbler...osv (dom står där, jag bryr mig, men annat lockar) Nu har jag en vän bor hos mig tillfälligt. Hon pratade igår. Jag vet att hon inte menar illa men på något vis gör det ont. jag vill skrika - hjälp då... (med det jag inte vet att jag behöver hjälp med) I går tog jag medicinen jag blir snällare då. latare, långsammare. (positivt menat) Tog medicin idag med. I dag ska jag till Ikea. Har gjort upp en liten plan för förvaring här hemma. (en plan/tanke inte genomförd) Lite ordning för allas bästa. Jag är inte ärlig mot själv alla gånger när jag intalar mig själv att vårt vardagliga liv fungerar. Tror inte att någon kan begripa MITT KAOS. Med någon menar jag alla proffsen som jag ständigt kommer i kontakt med. Både mina egna behandlare, och barnens. Jag läser, får goda råd, men att ha all information ...är ju en sak. Problemet är ju att verkligen klara av att bygga upp det. Rutiner, strukturer och allt det där... När allt fungerar så fungerar det... men att bibehålla allt det där fungerandet! Hur gör man det?? Min adhd-hjärna förblir som den är... Alla inlärda vanor som finns där, som ett skyddsnät År efter år har jag lärt mig på gott och ont att överleva med mina hinder. Jag kan gå med huvudet högt under perioder, känna mig stolt För att sedan nån dag senare falla tillbaka i hopplöshetskänslor. Vart sjutton ska jag börja? Jag vill.. vill... vill. Så jäkla mycket hela tiden. Men det ena sätter stopp för det andra och vice verse Ni vet man kan inte göra det ena förän det andra är klart... egentligen men sen börjar tanken göra det andra i a f.... bla bla I dag tror jag att mitt inlägg är lika kaotiskt och osammanhängande som allt annat. Men jag vill förändra. Jag vill börja jobba igen Jag vill släppa in folk på livet Jag vill ha mer gråzoner Fått för mig att man kan vila i dom.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bara en timma kvar på jobbet nu (vill inte , vill inte... :P)

Anonym sa...

En timme att överleva på jobbet
är ju knappt "en spott i havet"
Jämnfört med... (något annat smart och käckt som jag inte kom på)
*haha*
Jag måste lära mig att bli lite mer "kläm-käck"
Sånt brukar funka...har jag hört