Söndags predikan

Egentligen är det rätt skrämmande vad väl dom som känner mig verkligen känner mig. Därför är det väl för väl att inte så många känner mig. Låter det skumt. Måste nog erkänna att det gör det även för mig. I dag när jag högt uttalade en av mina dagdrömmar, så gjorde jag upptäckten att någon känner mig allt för väl. Och pang landade jag i verkligheten med sanningen intryckt i hjärtat, eller snarare i förnuftet... På vissa plan kanske jag aldrig riktigt mognar, jag är trots allt en individ som inte alltid kan se konsekvenserna av mångt och mycket. Och det är sant korridorsliv kanske inte skapar en råpluggande fröken. Men jag tänker i alla fall fortsätta att leka med den tanken... Det kom ett sketet sms och ett annat sketet samtal...ett par stycken av varje sort. Från olika individer.Små förlåt som jag inte vet om jag ska lägga så mycket mening i. Vet inte om jag vill utveckla det heller. Vet inte vad som är rätt och fel. Jag känner att min dagsform för dagen följer varje impuls till max. Raka svar. Orkar inte med fjäsk. släpper hondjävulen lös. Omger mig själv med fel sorts energier. Jag har försökt under några dagar att göra saken annorlunda. Omge mig med bara mig.Men tyvärr så var det inte enkelt. (en lång och ihålig tomhet)Med lite eftertanke så var detta min första helg i ensamhet på evigheter... och när jag väl lyckas landa nån gång i dag mitt på dan Så gjorde sig massan tydligt och hörd... Indivders handlingar som jag så vacker och omsorgsfullt har omvandlat till omedvetna handligar blir genast onda och medvetna. Hon och han och den där och hela högen av parasiter får liksom inte plats i dag. Kanske i morgon. Har suttit mycket vid datorn i helgen. Besökt alla platser som jag genom åren spenderat aldeles för mycket tid på.Alla dessa samlingar av cyberfolk. Jag är lite rostig på den fronten. Och jag tror fasiken jag ska rosta sönder helt. Tror mycke galenskap skapas i människors hjärnor framför skärmen. Man följer spår, läser mellan rader, gör antagande. Intriger - knullerier - och gud vet vad... får nästan lite magont av tanken. Men det är skönt att bli påmind. Just när det gäller community-äcklet så kan jag stolt tala om att där har jag tagit lärdom. Och jag kommer förbli en iaktagare utan delaktighet.