Meningen med livet

Somna framför tvn och därmed sovit hela natten i soffan, inget ovanligt och av någon konstig anledning vaknar jag alltid skönt utvilad efter en natt i soffan. Idag ska jag påbörja projekt storstädning. Vet inte riktigt vart jag ska börja men jag bör ju helt enkelt göra upp en plan. Annars brukar det sluta riktigt illa. KAOS. Men väntar med att göra en planritning till efter psykbesöket... jag vet aldrig hur jag känner mig när jag kommer därifrån. Den här veckan har varit väldigt stormig känslomässigt. Åker berg-o-dal-bana. Ena stunden är det kolsvart, menar då totalt mörker med endast en enda tanke som utgång. Jag blir lika förvånad över att det faktiskt vänder och hoppet finns där i varje andetag. När jag har en riktig deppardag känns den äkta den är JAG. Medans alla andra dagar bara är försök att känna livsglädje som liksom egentligen inte finns. Önska jag skulle kunna uttrycka detta bättre. Men något fattas i min kropp. Om majoriteten av alla människor klarar av leva livet, så borde ju jag göra det. Måste funderar vidare.