Onsdag

Vaknar varje morgon med en olust att kliva ur sängen. Menar inte den vanliga tröttheten, utan helt enkelt ett enormt motstånd. Men jag kliver ur sängen och efter en stund avtar känslan. Tills nästa måste ska till att ske. Ännu ett motstånd som jag ska bemästra. Jag får hela tiden köra en dialog med mig själv övertyga känslan om att den har fel. Det tar energi och tid. Allt saknar mening just nu... Ska väl snart knalla iväg till jobbet. Känns nästan skönt att få gå iväg. Slippa hemmet. Mensvärkar har jag, snorig och hostig är jag. Men dessa saker ska inte få vara en ursäkt för att slippa måsten...