Jag hann knappt lägga mig tillrätta och gosa ner mig i mitt varma och rätt så trygga hål förens telefonens arga skrik ryckte mig tillbaka till verkligheten. Telefonen låg kvar där ute i röran någonstans. Vill inte svara, vill inte vara delaktig idag. Den skrek och tystnade. Jag andades ut men ganska snart börja det "burra" på sängbordet. Mobilen. Suck. Jag glodde bara på den. MEN när allt skulle kunna återgått till projekt fly från den onda verkligheten som kom katastroftankarna och allt det där. Tänk om det hänt barnen något, tänk om det var något viktigt... tänk om. Så just nu för stunden har då återvänt till livet. Tänkte ta en kopp kaffe till (men mjölken var slut