Depp

En sorgsen dag. Totalt omotiverad till allt. Djupa suckar och destruktiva tankar. Min teori är all förlorad sömn. Men det ligger nog en hel del annat bakom den terorin. Vart går gränsen för lidandet. Vad är ett normlidande och när ska man stampa i foten och kräva hjälp. Smärtgränsen för lidandet är olika hos alla människor. Mitt lidande kan ju vara pyttelitet i vissas ögon, och jämnför med andra. Mitt tankflöde som normalt är helvilt är idag stilla. Borde kanske vila med den känslan. Men jag blir som förlamad. Hatar TOMHETEN. Idag vill jag vara liten. Omgiven av förstående vuxna. Något som jag helt saknar i livet. Ledsen. Ensam. Jag sitter och glor på min telefon. Den tysta saken. Och det förblir den. Och någonstans vet jag att om den skulle börja skrika så startar ett skådespeleri. Och ingen vet någonting.