Kämpar mot depressions demoner - hyperdjävulen

Sitter här med en nybryggd kopp kaffe och läser och söker inspiration från andra bloggar. Det tungt i mitt liv nu. Och jag har det svårt. Saknar stabilitet. Just nu pendlar jag lite fort upp och ner på alla plan. Fått några goda råd att fundera kring. LEV livet sa någon. Och min fråga blev hur lever man? När jag hamnar i en sån här megasvacka och inte riktigt kan finna någor mening med att göra allt det här som man gör varje dag så så får jag svartsyn. Meningen med livet är att överleva för det vi strävar emot är döden. Så jag vet inte vad leva är. Jag överlever. I min överlevnad förbereder jag på ett eller ett annat sätt för att kanske börja leva eller dö. Det är en konstig ämne att prata om. Till min psykolog tycker jag är för mycket antilivet för att ens samtala om saken just nu. Jag avskyr att vara anti som jag är. Men det som styr är omedvetet och jag försöker påverka, bli medvetande men det går inge vidare. När dagarna är tunga och nätterna nästan sömnlösa så traskar jag bara på. BRA sägs det. 40 årsdagen kommer bli större än jag önskat. Söndagen kommer bli fylld att släkt. Jag försöker städa. Att leva i mitt ADHD kaos funkar rätt ok, om vi får leva vårat eremitliv. Bostavsfamiljens ordnade kaos! Men som alltid ett problem med gäster och fester. Vill gärna undvika sånt. Har bestämt att inte göra en storstädningen. Har bestämt att behålla lite av kaoset så folk faktiskt kan få inblick. DETTA ÄR JAG...