7 mars 2009

Vad vore jag utan min psykolog?

I nuläget när altt rusar fram i tankar och handlingar så känns det så pass mycket att allt bara blir en obehaglig känsla. Och eftersom jag är en känslostyrd individ så blir hela livet ett STORT FÖRBANNAT OBEHAG. Egentligen inte livet, egentligen inte allt, men jag lyckas mala sönder var enda tanke, jag lyckas oxså vända positiva upphittade mantran till något värdelöst och hopplöst tänk. Bara för att det jag känner är det rätta för mig. Under gårdagens samtal kom vi iallafall fram till att det var den stundande födelsedagen som var den stora anledningen till mitt självförstörande beteende. Jag kunde köpa det just då under samtalet och en stund efteråt, men sen började jag mala sönder var enda jävla sak vi byggt upp tillsammans. Typiskt jag. Får dåligt samvete för jag dissar A-M (min psykolog), för på något vis blir hennes hjälp bortglömd, hennes ord lyckas jag enkelt vända ut och in på och totalförstöra. Förstår inte varför jag gör så? Hon lyckas få mig medveten, övertyga mig, men på något vis stannar det inte kvar. Ibland ploppar saker upp och blir tydliga och jag använder det, det hjälper ett tag. Men jag vill stanna i det tillståndet för evigt. Fy,fan vad jag ältar smörja här i bloggen. Och jag tycker att min förmåga att skriva bara blir sämre och sämre. Jag får tvinga mig själv även till att skriva. Känner mig som världens odugligaste människa. Jag överlever. I morgon blir det kalas här hemma i mitt hemska hem. Min skamvrå, som ser ut som den gör, med alla oavslutade adhdprojekt. Känslan är skam när jag öppnar dörrarna för andra. MEN detta är en del av mig och jag (vi) lever (överlever) i detta vareviga dag. Något jag fick med från A-M igår var kanske just det. JAG måste sluta skämmas. Sluta stänga allt och alla ute. Men hur lätt det än kan låta så är det så jäkla svårt. Men det finns i tanken... Hade jag haft pengar så hade jag haft kalaset i lokal, smilat upp mig och låtsas som allt var frid och fröjd. I morgon öppnar jag dörrarna till mitt. Känner mig hudlös vid tanken. Kanske nyttigt. A-M är min klippa. Borde väl kanske säga det till henne...

Inga kommentarer: