Min son kom på besök under natten, jag blir alltid rädd när nycklarna prasslar i låset.
Jag blir klarvaken trots att jag tagit min lilla pillerdos med natt medicin, han sa inget utan smög in på sitt rum för att sova. Jag känner oro för hans dagliga besök, orolig för att han kommer hit för att titta till mig.
Det är väl inget fel med att vara omtänksam men samtidigt så tycker jag att han är mitt barn och ska inte behöva ha krav på sig att se om sin mamma. Mina barn har fått utstått ganska mycket i och med mitt labila mående, även om jag är duktig att dölja det värsta.
En tanke som oftast slår mig är att hade detta helvete brytt ut tidigare i livet så hade jag nog aldrig skaffat barn, Det låter kanske grymt, men ibland kanske det är bättre att låta gener ha en slutstation. Mina gener är bärare av diverse sjukdomar som inte borde få föras vidare...
Vet inte vart den tanken kom ifrån riktigt...
Känner skuld mot mina barn.
2 kommentarer:
Men fina människa, så hård får du inte vara mot dej själv!
Hade det varit bättre om du inte fötts, menar du?
Nej, man kan vara en fantastisk människa, trots "dåliga gener"!
Jag har ju åxå lite trubbel i hjärnan, men jag har fan, rätt att leva ändå!
Massa kramar på dej!
Jag är hård mot mig själv. Antar jag. Men när jag läste din kommentar så mindes jag plötsligt saker som jag jobbat med under alla år i terapi, du uttryckte dig precis med orden som min psykolog hade gjort.
"Hade det varit bättre om du inte fötts, menar du?"
Tack för att du finns därute,och ger feedback på mitt ordbajs :)
Kram
Skicka en kommentar