För när jag slog upp mina blå och släpade min stela "knakande" lilla kropp till toaletten och sen lyckades fixa kaffet som jag självklart intog med morgonens första cigg på min balkong (som ser ut som en sopstation)
kändes allt så. Meningslöst och tungt.
Det var innan maskinen startade. När den startade så startade den på alla cylindrar.
Det kanske är vid sånna här tillfällen jag borde stanna upp och bara vara, inte följa minsta lilla impuls att göra si och så. Men si det går inte, för så blir inte gjorda då...
Nu har jag iallafall suttit i solen och skrivit en av mina berömda listor (som förövrigt finns i hundratal här hemma) och förhoppningsvis ska jag lyckas avverka hälften av punkterna i dag + andra saker som dyker upp i min väg + att listan säkert kommer få ytterliga ett antal punkter.
Jag vet att detta är ett sjukt beteende, jag vet att morgondagen finns, jag vet massor av saker
I dag tänker jag inte lyssna på den där kloka rösten inne i skallen, hon får hålla käften.
-JA! Jag har tagit min medicin idag
Jag vet att detta är ett sjukt beteende, jag vet att morgondagen finns, jag vet massor av saker
I dag tänker jag inte lyssna på den där kloka rösten inne i skallen, hon får hålla käften.
-JA! Jag har tagit min medicin idag
1 kommentar:
Jag gjorde likadant, men kraschade helt här nu... För djävla mycke!
Blir så trött!
Skicka en kommentar