Storhelg igen.

En sån här trevligt familjehögtid som man bara måste älska. Och som jag säkert hade gillat om läget var annorlunda. Minns faktiskt inte när jag firade en normal påsk. Minns inte ens vilka traditioner som jag är uppvuxen med. Sista sju åren, eller sen jag separerade från barnens pappa så har jag helt enkelt inte klarat av högtider(möjligtvis födelsedagar) Dom första åren som ensamstående så försökte jag nog, men något måste ju ha gått fel eftersom jag nu för tiden föredrar att barnen tillbringar storhelger hos sin pappa med familj. Mina val har gjort att jag inte ens känner avsky längre, som jag faktiskt gjorde för några år sen. Fast med tanke på att jag skriver om det så är jag nog inte helt likgiltig!?! Men jag har ingen aning om vart jag ville komma med inlägget, har faktiskt tappat tråden. Jag ska iallafall spendera dessa fyra dagar i ensamhet. Helt kravlöst "bara" låta tiden flyta på, låta mina grundbehov ha sin gilla gång. Äta när jag känner hunger, sova när jag kan och så vidare.